Budo

Vägen till Budo

Budo är ett Japanskt ord som betyder ungefär ”Använd inte hillebarden” – en hillebard var ett stridsredskap, den såg ut som en lång yxa med en spets framåt.
Man kan säga att budo betyder att träna sig så att man slipper striden.
Många som tränar tror att de kan träna sig till så god teknik och styrka att de blir osårbara, men om de tränat några år så brukar de flesta märka att det inte stämmer.
För det första så blir ju personerna äldre och det kommer yngre och starkare personer underifrån och då märker personen att han/hon inte kan vinna alla strider. Nu kanske det gäller en tävlingssport och då spelar det inte så stor roll om man förlorar en match, men i en strid så kan det gälla liv eller död.

Ett annat sätt att undvika en strid är att ”vara” på ett sådant sätt att man inte hamnar i en onödig strid.
Då kan träningen vara ett medel för att dels utforska sitt mentala jag – vilka signaler jag sänder ut till mina träningskompisar återspeglas i den relation som uppstår samt att förbättra motorik och fysik. Om det t.ex. uppstår ”krockar” så kan man analysera detta för att se om jag har någon del eller skuld till detta. På träningsmattan behöver det inte bli strid på liv och död – om man efter analysen finner att ”krocken” beror helt eller delvis på mitt eget agerande, så kan jag ”om jag vill”, försöka att ändra delar i mitt agerande. Detta tar naturligtvis lång tid och är svårare än att lära in en teknik, men detta tror jag är den enda fungerande vägen till att undvika en onödig strid.
Att inte vilja ta en onödig strid är inte feghet – människor skadas och till och med dödas i onödiga strider till ingen som helst nytta. Det finns dock strider som man inte kan undvika, och då menar jag både fysiska och mentala fighter. Där har ju den tekniska och fysiska träningen en viktig funktion.
En person som tränar disciplinerat och hårt har naturligtvis större chans att klara en nödvändig strid. – med disciplinerat menar jag under sträng självkontroll och med vilja att få både kroppen och det mentala att lyda. Den  disciplinerade träningen hjälper också utövaren att tänka lite mer framåt och analytiskt i en konflikt som inte går att lösa med aggressivitet.

Kvinnor och män som börjar med en budoträning har av naturliga orsaker helt olika tankar om vad träningen kan ge.
Yngre män har ofta åsikten att de kan lära sig självförsvar och det kanske stämmer till en del men så var det ju det där med att undvika en onödig strid.
Kvinnor har i regel en annan attityd när de börjar träna, de tycker ofta att motionen är skön och bra och dom tycker om stämningen bland kamraterna – delvis beroende på att de får en annan respekt från budoutövare.
De här olikheterna kan bero på könshormonerna (testosteron / östrogen). Det manliga testosteronet har ju bl. a. till uppgift att utveckla muskeltstyrka och aggressivitet för att kunna försvara familjen/gruppen vid fara samt för att sprida grupperna så att maten räcker. Det är därför jag tror att yngre män ofta sammankopplar budo med aggressivitet.
Eftersom kvinnor har betydligt mindre mängd testosteron så blir deras väg inom budon helt annorlunda. Även om teknikerna ger en illusion av en strid så kopplar kvinnorna inte ihop detta med självförsvar utan ofta med koordinationsträning och dans.

Hur som helst spelar det ingen roll hur man tänker när man börjar, huvudsaken är att individen börjar fundera på sina attityder och förhoppningsvis försöker förändra sina dåliga sidor. – de dåliga sidorna kommer obönhörligt att avslöjas för utövaren och sedan beror det på om han/hon vill lyssna till den inre rösten eller fortsätter att blunda. Alla som har tränat en budo länge märker att han/hon har gått igenom ett antal stadier där den personliga tonvikten har legat på något som individen tänkt på eller funderat över. T.ex. självförsvar, meditation, smidighet, styrka eller något annat.

De flesta utövare och ledare för någon budosport tänker i banorna av aggressivitet eller självförsvar och jag förstår inte varför. När man ser en kines utöva Tai Chi så har det inte samma koppling.